Shanghaigruppens möte en framgång för Kinas Xi Jinping

USA:s politik under Trumps administration har skapat osäkerhet inom gamla säkerhetspolitiska allianser som NATO. USA och Trump skapar samtidigt djupa konflikter med tidigare handelspartners genom att både hota med, och verkligen bedriva, ett tullkrig riktat mot såväl ”vänner” inom EU som fiender (om nu vänner finns när det gäller stormaktspolitik). Nettoeffekten är att de politiska och ekonomiska trender som funnits under längre tid än vad många – även s.k. ”experter” – insett nu påskyndas.

Ekonomi

De trender som vi talar om handlar bland annat om USA:s relativa tillbakagång när det gäller exempelvis industriell styrka.

Tabell: Andel av världens industriproduktion

Kommentar: Under denna 20-årsperiod fyrdubblades Kinas andel av den industriella världsproduktionen. Under samma period krympte USA:s andel med en tredjedel. Redan 2020 hade Kina övertagit USA:s roll som världens verkstad. Det som hänt sedan dess är att Kina ”vuxit” inte endast när det gäller den producerade volymen. Kinas produktion håller även allt högre kvalitet i jämförelse med tidigare stora och starka industriländer. Några exempel är Kinas ledande position när det gäller eldrivna bilar, batterier och solpaneler. Kina har även tagit stora steg framåt när det gäller mobiltelefoner och Artificiell intelligens (AI).

Politik och diplomati

Genom sitt ”Belt and Road Initiative” (den nya sidenvägen) har Kina utvecklat sina diplomatiska och politiska kontakter med väldigt många länder runt om i världen. Genom att erbjuda andra länder ekonomiskt samarbete när det gäller satsningar på stora infrastrukturprojekt som exempelvis vägar, järnvägar, broar, hamnar, flygplatser, samt olja och gasledningar har även Kinas diplomatiska och politiska kontakter kunnat stärkas med väldigt många länder. Främst i en rad länder i Asien och Afrika men även med vissa länder i Latinamerika och till och med i Europa (främst i östra Europa).

Denna utmaning från länder i Asien, i första hand naturligtvis från Kina, har gjort att USA:s presidenter och andra ledande politiker har talat om att vända sin huvudsakliga ekonomiska och militära uppmärksamhet mot Asien – detta ända sedan Barack Obamas tid.

Valet av Donald Trump

Sådan var situationen då Donald Trump valdes till president. Efter Sovjetunionens och det europeiska östblockets sammanbrott under åren 1989-91 har USA haft en fullkomligt unik ställning i världen. USA har varit den ohotade supermakten som alla andra har måste anpassa sig till. Då media och politiker talar om den ”regelbaserade” världsordningen är detta endast ett smakligare uttryck för ”USA:s världsordning”.

Om målet för USA, under Trumps administration, i första hand hade varit att bibehålla USA:s ställning som ohotad supermakt skulle stormakten ha strävat efter att stärka gamla allianser och skapa nya. Detta för att inringa Kina (bedriva en politik av ”containment”) i syfte att hindra detta land från att uppnå samma styrka som USA ekonomiskt, militärt och diplomatiskt (förmåga att bygga egna ekonomiska och säkerhetspolitisk eller militära allianser). Men USA har, under Trumps administration, snarast bedrivit en motsatt politik. Vi nämnde inledningsvis hur osäkerhet skapats mellan USA och övriga NATO-länder. Vi nämnde också USA:s hot om, och delvis verkställande av, ett tullkrig riktad mot större delen av världen.

Trumps politik påskyndar försök till nya alliansbyggen

En ytterligare effekt av Trumps politik är att en rad länder i Asien kan komma att närma sig varandra. Strävan efter ökat samarbete blev särskilt tydliga i samband med den s.k. Shanghaigruppens (Shanghai Cooperation Organization, SCO) möte i den kinesiska staden Tianjin i månadsskiftet augusti-september. På SCO-mötet i Tianjin deltog representanter för 24 länder som tillsammans har över hälften av världens befolkning och en knapp tredjedel av världens BNP. Bland dessa återfanns exempelvis Kina, Indien, Ryssland, Pakistan, Iran, Egypten, Turkiet, Indonesien och Vietnam.

Kina är redan den näst starkaste makten i världen – om vi lägger samman ekonomisk och militär styrka med fortfarande existerande allianser och avancerad forskning. Under sitt öppningstal sa Kinas ledare Xi Jinping att världen gått in i ”en ny period av turbulens” och uppmanade till en gemensam strävan mot att bygga ett ”mer balanserat och rättvist system för internationellt samarbete”. Flera bedömare, bland annat analytikern Jeremy Chan vid Eurasia Group, menar att Trumps agerande lyckats ”blåsa liv” i SCO-mötet och gett Kina en möjlighet att presentera sig som en mer pålitlig samarbetspartner än USA (CNBC 2/9-25).

Motstånd mot tullar närmar Kina och Indien

I samband med SCO-mötet genomfördes en rad mindre möten länder emellan. Mest uppmärksammat av dessa var det första mötet på kinesisk mark på sju år mellan Xi Jinping och Indiens president Narendra Modi. Kina och Indien har tillsammans nästan tre miljarder invånare och har historiskt varit bittra rivaler. I samband med sitt möte uttalade Xi och Modi en vilja att gräva ned stridsyxan och istället utöka ländernas samarbete.

Trumps tullar har haft en mycket stor inverkan på försöket att tina upp relationerna mellan Kina och Indien. Sedan den ryska invasionen av Ukraina 2022 och de efterföljande sanktionerna mot Ryssland har Indien kunnat köpa rysk olja till rabatterat pris. Detta har Trump velat bestraffa genom att införa 50-procentiga importtullar på indiska varor (som trädde i kraft den 27 augusti). Trump har även krävt att EU ska införa 100-procentiga tullar på varor från både Indien och Kina.

Utmaningen mot USA:s världsordning stärks

Det mest betydelsefulla under SCO-mötet är möjligheten av ett närmande mellan inte bara Kina och Ryssland utan även Indien. Dessa länder har tillsammans tre miljarder invånare, världens största industriella kapacitet och väldiga naturresurser. Ett närmare samarbete mellan Kina, Ryssland och Indien skulle innebära en ännu tydligare utmaning mot den USA-ledda världsordning som redan befinner sig i sönderfall.

Jan Hägglund
Davis Kaza

Deltagande länder på SCO-mötet i Tianjin