Valet i Kanada: Oväntat men väntat resultat

Den 28 april genomfördes parlamentsval i Kanada. Det blev ett oväntat, men samtidigt väntat, resultat i landets kanske största politiska ”comeback” någonsin. Liberalerna har vunnit. Nu är frågan om de kommer att få tillräckligt många mandat för att bilda en majoritetsregering.

Poilievre var på väg mot seger…

Innan vi fördjupar oss i detaljerna kring valet, kan det vara värdefullt att ge en kort (eller kort och kort) bakgrund. Under de senaste två åren har opinionsmätningarna pekat på att det Konservativa partiet, ledda av Pierre Poilievre, var på väg mot en jordskredsseger.

Under stora delar av 2023, hela 2024 och in i januari i år låg partiet hela 20 procentenheter före Liberalerna. Den konservativa strategin har i stor utsträckning gått ut på att undergräva stödet för premiärminister Justin Trudeau, bland annat genom att framkalla en känsla av ”liberal fatigue” – Liberalerna hade helt enkelt regerat sönder sig.

Det konservativa partiet använde sig också av en väldigt slagkraftig slogan under kampanjen ”Axe the Tax” som syftar till att få bort den mycket impopulära koldioxidskatten, en av Trudeau-regeringens mest avskydda lagar.

…men Liberalerna gjorde comeback

En kombination av att den impopuläre premiärministern Justin Trudeau beslutade att avgå, och Trumps tillträdande som president, bidrog till en dramatisk förändring i opinionsläget. Liberalerna sköt i höjden i opinionsmätningarna. I mitten av mars gick de förbi det konservativa partiet. En avgörande faktor bakom detta var att Liberalerna vid det laget hade fått en ny partiledare i Mark Carney. Han är en respekterad ekonom i Kanada, då han ledde bankerna genom finanskrisen 2008.

Carneys tillträde, i kombination med Liberalernas förmåga att dra röster från det socialdemokratiska New Democratic Party (NDP), förändrade dynamiken i valet. Hälften av alla NDP-väljare valde att stödja Liberalerna i hopp om att ge dem en reell chans att besegra de konservativa. Dessutom hade premiärminister Mark Carney tagit bort den impopulära koldioxidskatten på sin första dag som premiärminister. Så Pierre Poilievre kunde inte längre använda sig av parollen ”Axe the Tax”.

Liberalernas kampanj var till stor del en ”Anti-Trump”-kampanj, som svar på Trumps upprepade hot mot Kanada. Det konservativa partiets kampanj var till stor del fortfarande en ”Anti-Trudeau”-kampanj – trots att Trudeau själv redan avgått.

Liberalernas ledning i opinionen var som störst i början av april, då de ledde med ca 8 procentenhet i mätningarna. Läget såg väldigt lovande ut för Liberalernas partiledare Carney, som därför utlyste val den 24 mars och satte valdatumet så tidigt som lagen tillåter – vilket blev den 28 april. Detta i hopp om att kunna rida på den ökade populariteten för partiet som speglades i opinionsmätningarna. Detta visade sig vara en bra strategi för att vinna valet.

Valdebatterna gynnade de konservativa

Marginalen mellan partierna minskade dock markant under valkampanjens sista dagar. Detta skedde efter de två partiledardebatterna, varav den första hölls på franska, och den andra hölls på engelska.

Debatterna tycks dock ha gynnat de konservativa som lyckades nå ut med sitt budskap på ett tydligt sätt. Liberalerna har suttit vid makten i över ett decennium, och var därför lätta att angripa. Detta tvingade partiet på defensiven i debatterna. Enligt kanadensisk media var det framförallt den debatt som fördes på engelska som gynnade det konservativa partiet.

Den 28 april gick kanadensarna till valurnorna. Och i början av valnatten befann sig faktiskt de konservativa i ledningen. Ett tag såg det ut som att de skulle kunna ta hem segern. Men detta varade inte särskilt länge. I takt med att fler röster räknades rusade Liberalerna förbi de Konservativa. När Liberalerna säkrat 164 mandat mot de konservativas 148 höll Pierre Poilievre ett tal där han erkände sig besegrad. Se hela valresultatet i tabellen nedan.

Liberal seger – men ingen egen majoritet

Liberalerna hade därmed gjort det som verkade omöjligt bara 3 månader tidigare – de hade vunnit valet och gjort en historisk politisk ”comeback”. Frågan var bara om de skulle vinna tillräckligt många mandat för att säkra egen majoritet i parlamentet. För majoritet krävs 172 mandat, men Liberalerna lyckades endast vinna 169 mandat och blir därmed beroende av stöd från andra partier för att få igenom sin politik i parlamentet.

Både Liberalerna och det Konservativa partiet förbättrade sina resultat jämfört med det förra valet 2021. I antal mandat gjorde de konservativa de största framgångarna. De största förlorarna var de mindre partierna: NDP, Bloc Québécois och De Gröna.

Liberalerna lyckades särskilt väl i provinsen Quebec, där de tog många röster från det Quebec-nationalistiska partiet Bloc Québécois. NDP gjorde ett av sina sämsta valresultat någonsin och backade från 23 mandat till endast 7. NDP-ledaren Jagmeet Singh förlorade dessutom sin plats i parlamentet och meddelade att han skulle avgå som partiledare.

Väntat – och oväntat

Resultatet var både väntat och oväntat. Att Liberalerna vann valet var väntat utifrån partiets kraftiga ökning i opinionen sedan Donald Trump tillträdde som amerikansk president och började hota Kanada. Men bara så sent som i höstas var det inte många som väntade sig att Liberalerna skulle vinna årets parlamentsval. När nu opinionen hade vänt var det istället oväntat att Liberalerna inte lyckades säkra egen majoritet i parlamentet.

Men en av de mest oväntade saker som skedde i valet var att de konservativas partiledare Pierre Poilievre förlorade sin plats i parlamentet – en plats som han suttit på i över 20 år! I sitt tal på valnatten antydde Poilievre att han ville fortsätta som partiledare. Detta kan dock bli svårt nu när han har tappat sin plats i parlamentet.

Osäker framtid

Liberalerna kommer att bilda en minoritetsregering som måste söka stöd hos andra partier för att få igenom sin politik i parlamentet. Carney måste nu hantera både en aggressiv Trump som vill göra Kanada till en amerikansk delstat och inhemska problem i form av stigande levnadsomkostnader. Detta kommer Carney och Liberalerna att få svårt att klara av.